Edmund Bojanowskis liv och verk
(Baserad på originalartikeln av Alfons Nossol och Paul Glogowski, publicerad i Länstidningen 1971-08-11)
En lekmans kall
I den katolska kyrkan finns många ordnar och kongregationer, men få har grundats av lekmän. En av dessa var den polska kongregationen Marias tjänarinnor, stiftad av Edmund Bojanowski.
Han föddes den 14 november 1814 i Grabonóg, nära Poznań. Eftersom han var för svag för att gå i skolan ordnade hans fromma föräldrar privatundervisning med hjälp av församlingens präster.
Studier och sjukdom
År 1832 började Bojanowski studera i Wrocław, där han särskilt intresserade sig för historia. Han utmärkte sig för sin ödmjukhet, djupa tro och fromma livsstil.
Prövningarna kom snart. Modern dog 1834, fadern ett och ett halvt år senare, och Bojanowski själv drabbades av svår hosta – ett tidigt tecken på tuberkulos.
Trots sin sjukdom fortsatte han studera vid universitetet i Berlin (1836) där han fördjupade sig i litteratur och historia.
Han var en lärd man med många intressen och skrev även poesi. Men upprepade sjukdomsperioder tvingade honom att avbryta sina studier.
Engagemang för kultur och folkbildning
Efter återkomsten till sin hembygd gjorde Bojanowski betydande insatser som poet, översättare och kulturarbetare.
Som medarbetare och utgivare av en litterär folktidning samlade han folksånger, sagor och ordspråk. I staden Gostyń, nära hans hemort, engagerade han sig i ett bildningscentrum kallat Casinot, som blev ett nav för socialt och kulturellt arbete.
Genom Casinots litterära avdelning började han bygga upp folkbibliotek på landsbygden och tillgängliggöra böcker om religion, ekonomi och historia.
Han hjälpte också till att starta barndaghem och grunda ett folkbildningsförbund för fattig ungdom.
När en koleraepidemi bröt ut år 1848 tog han själv hand om de sjuka och organiserade vård med hjälp av barmhärtighetssystrar. Casinot omvandlades till sjukhus och barnhem, något som senare kom att bli centralt i hans livsverk.
En kongregation växer fram
Barnens välfärd låg Bojanowski varmt om hjärtat.
För att stödja barnhemmen grundade han 1850 en förening för barnhemsföreståndarinnor i Podrzecze, nära Gostyń.
Ur denna förening växte så småningom kongregationen Marias tjänarinnor fram.
De första medlemmarna var inte bundna av löften, men såg barnens fostran och sjukvårdsarbete som sin främsta uppgift.
Flickorna fick en pedagogisk utbildning i läsning, räkning och katekes. Bojanowski betonade vikten av deras andliga liv, och ville att de skulle vara barnavårdarinnor och sjuksköterskor som levde i sin tro.
Inspirerad av sin vän, oratorianen Brzeziński, började Bojanowski utforma en ordensregel – något han från början inte planerat.
År 1855 färdigställdes det första utkastet till regelverket, som preliminärt godkändes av ärkebiskopen.
Systrarna gjorde först sin prövotid hos barmhärtighetssystrarna, men fick snart ett eget novitiat i Jaszków, under jesuiternas ledning.
Trots svårigheter – bland annat när den första föreståndarinnan Matylda Jasińska avgick 1866 – växte kongregationen. Samma år godkändes regeln definitivt av ärkebiskopen av Gniezno.
Syster Elżbieta Szkudłabska valdes till första generalföreståndarinna. Tack vare pressartiklar och gott rykte spred sig kongregationen snabbt.
Redan 1861 öppnades ett ordenshus i Galicien, 1862 ett i Kongresspolen, och 1866 ett i Schlesien.
Spridning över världen
Trots Bojanowskis önskan om en enhetlig struktur ledde Polens politiska splittring till att fyra självständiga grenar bildades – i Pleszew, Stara Wieś, Dębica och Leśnica – var och en med egen ledning.
Idag verkar Marias tjänarinnor inte bara i Polen utan även i Sverige, Danmark, Tyskland, Frankrike, Italien, Tjeckien, Slovakien, Vitryssland, Ukraina, Moldavien, Ryssland, Kazakstan, USA, Kanada, Bolivia, Brasilien, Sydafrika, Zambia, Tanzania, Kamerun och Filippinerna.
Edmund Bojanowskis sista år
Edmund Bojanowski dog den 7 augusti 1871, vördad för sitt helgonlika liv.
Han saligförklarades av påven Johannes Paulus II den 13 juni 1999, och firas i den katolska kyrkan i Polen den 7 augusti varje år.
Hans grav finns i systrarnas kapell i Luboń-Żabikowo, nära Poznań.
I sitt andliga testamente betonade han enkelhet och evangelisk kärlek – grundläggande dygder som skulle bevara Guds välsignelse över kongregationen.
En man som sådde godhet
Bojanowski var en stor personlighet i sin tid – en man med djup kärlek till nästan och ett hjärta för de fattiga.
Han kände hela sitt liv en inre kallelse till prästämbetet, och vid 55 års ålder trädde han in i ett prästseminarium.
Men av hälsoskäl tvingades han lämna det, och fullbordade sitt liv som lekman – kallad att tjäna genom handling och kärlek.
Hans vän, fader Brzeziński, sammanfattade det så träffande vid graven:
”Säg mig, om ni känner någon annan lekman som så rikligen och med en sådan välsignelse sått den goda säden i världens åker som Edmund Bojanowski.
Hur många tårar har hans hand inte torkat, hur många föräldralösa har han räddat, hur många barn har han uppfostrat i Guds fruktan, och hur många sjuka har han vårdat!”
Bojanowski sådde mer andlig säd än många andra.
Därför kan vi, som det står i Andra Kungaboken (kap. 18), säga om honom:
”Du ensam står för tusende.”
Bild från Wikipedia, Stained glass window in the Saint Adalbert church in Poznań.