söndagen 08 september

TJUGOTREDJE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«
 
Första läsningen                                                          Vish 9:13–18
 
Vilken människa har kunskap om Guds vilja?
Vem kan tänka ut vad Herren vill?
De dödligas tankar är otillräckliga, våra beräkningar är inte att lita på.
Den förgängliga kroppen är en börda för själen, det jordiska höljet tynger sinnet med alla dess tankar.
Vi kan knappt göra oss en bild av det som finns på jorden, bara med svårighet finner vi det vi har inom räckhåll.
Men vem har utforskat det som finns i himlen?
Vem har förstått din vilja utan att du skänkt honom vishet och sänt din helige Ande från höjden?
Det var så jordens invånare leddes på rätta vägar, så lärde sig människorna vad som gläder dig: genom visheten blev de räddade.
 
Andra läsningen                                                           Filem v. 9b–10,12–17
 
Jag, en åldrad Paulus och nu också fånge för Kristi Jesu skull, vädjar för Onesimos, mitt barn som jag har fött i min fångenskap. När jag skickar tillbaka honom till dig är det som om det vore en del av mig själv. Jag hade helst velat ha honom kvar hos mig för att han skulle vara mig till hjälp i ditt ställe, när jag nu sitter fången för evangeliets skull. Men utan ditt samtycke ville jag ingenting göra; det goda du gör skall inte ske av tvång utan av fri vilja. Kanske fick du vara utan honom en tid just för att få honom tillbaka för alltid, inte längre som en slav utan som något mer än en slav: en kär broder. Det är han i högsta grad för mig. Hur mycket mer skall han då inte vara det för dig, både som människa och som kristen. Om du betraktar mig som din vän, ta då emot honom som om det vore jag.
 
Evangelium                                                                     Luk 14:25–33
Stora skaror gick tillsammans med Jesus, och han vände sig om och sade till dem:
»Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge. Den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge. Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte ner och räknar ut vad det kostar, för att se om han har råd med bygget? Annars kan det hända att de som ser att han har lagt grunden men inte kan bygga färdigt börjar göra narr av honom och säger: Den där, han satte i gång ett bygge men kunde inte få det färdigt! Eller om en kung vill dra ut i fält mot en annan kung, sätter han sig då inte ner och överväger om han med tio tusen man kan möta den som rycker an med tjugo tusen? Kan han inte det skickar han sändebud för att be om fred medan den andre ännu är långt borta. Så är det alltså: ingen av er kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger.«