söndagen 27 oktober

TRETTIONDE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«
 
Första läsningen                                                             Syr 35:15b–17,20–22a
 
Herren är den som dömer, inför honom finns ingen mänsklig storhet.Han tar inte parti mot den fattige utan lyssnar till den förorättades bön. Han gör sig inte döv för den faderlöses nödrop eller för änkan som oavlåtligt klagar. Den som villigt fullgör sin tjänst blir mottagen, och hans bön når upp till molnen.
Genom molnen stiger den ringes bönerop; han tröstas inte förrän det når sitt mål, han tystnar inte förrän den Högste griper in, tar sig an de rättfärdigas sak och skipar rättvisa.
 
Andra läsningen                                                             2 Tim 4:6–8,16–18
 
Mitt eget liv utgjuts redan som ett offer, och tiden är inne då jag måste bryta upp. Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans, som Herren, den rättvise domaren, skall ge mig den dagen, och inte bara mig utan alla som längtar efter hans ankomst. När jag första gången stod inför rätta trädde ingen upp till min hjälp, utan alla svek mig. Måtte de inte behöva göra räkenskap för det. Men Herren bistod mig och gav mig kraft att fullfölja förkunnelsen för att alla hedningar skulle få höra den, och jag räddades ur lejonets gap, ja, Herren skall rädda mig från allt ont och hjälpa mig in i sitt himmelska rike. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen.
 
Evangelium                                                                   Luk 18:9–14
 
Vid den tiden riktade Jesus denna liknelse till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra: »Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre. Ty den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.«