söndagen 9 juni

Första läsningen                                           1 Kung 17:17-24
 
När Elia var hos änkan i Sarefat, hände det sig att hennes son blev sjuk. Sjukdomen blev allt värre, och till slut upphörde han att andas. Då sade hon till Elia: »Vad har du här att göra, gudsman? Du har bara kommit hit för att låta min synd komma i dagen och för att döda min son.«
Han svarade henne: »Ge mig din son!« Så tog han pojken ur hennes famn och bar upp honom till rummet på taket, där han bodde, och lade honom på sin säng.
Han ropade till Herren: »Herre, min Gud, hur kan du handla så grymt mot denna änka, som jag får bo hos, att du dödar hennes son?«
Och han sträckte ut sig ovanpå pojken tre gånger och ropade till Herren: »Herre, min Gud, låt pojken få liv igen.«
Herren hörde Elias bön, och pojken började andas och fick liv igen.
Elia tog pojken och bar honom från takrummet ner i huset och lämnade honom till hans mor: »Se«, sade han, »din son lever!«
Då sade kvinnan till Elia: »Nu vet jag att du är en gudsman och att det verkligen är Herren som talar genom dig.«
 
Andra läsningen                                           Gal 1:11-19
 
Jag försäkrar er, bröder: det evangelium som jag har förkunnat är inte något mänskligt påfund. Jag har inte fått det från någon människa, ingen har lärt mig det, jag har fått det genom en uppenbarelse av Jesus Kristus. Ni har ju hört hur jag förut levde som lagtrogen jude, hur jag hänsynslöst förföljde Guds församling och försökte utrota den.
I trohet mot judendomen överträffade jag de flesta av mina judiska jämnåriga, ivrigare än någon annan hävdade jag traditionen från våra fäder. Men han som utsåg mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd beslöt att uppenbara sin son för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom för hedningarna.
Då frågade jag inte någon av kött och blod till råds, inte heller for jag upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig. I stället begav jag mig till Arabien, och därifrån vände jag tillbaka till Damaskus. Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att få tala med Kefas, och jag stannade fjorton dagar hos honom. Någon annan av apostlarna såg jag inte, bara Herrens bror Jakob.
 
Evangelium                                                      Luk 7:11-17
 
Vid den tiden begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. Just som han närmade sig stadsporten bars det ut en död. Han var ende sonen och hans mor var änka. En stor skara människor från staden gick med henne.
När Herren såg henne fylldes han av medlidande med henne och sade: »Gråt inte.«
Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: »Unge man, jag säger dig: Stig upp!«
Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor.
De fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: »En stor profet har uppstått bland oss« och: »Gud har besökt sitt folk.«
Detta tal om honom spred sig i hela Judeen och landet där omkring.