söndagen 16 juni

                            ELFTE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«
 
Första läsningen                                                    2 Sam 12:7–10,13
 
Natan sade till David: »Så säger Herren, Israels Gud: Jag smorde dig till kung över
Israel och räddade dig undan Saul. Jag gav dig din herres kungadöme och lade din
herres hustrur i dina armar; Israel och Juda gav jag åt dig. Och om inte detta hade
varit nog skulle jag ha gett dig mer därtill. Varför har du då visat förakt för Herren
och gjort det som misshagar honom? Hettiten Uria har du dräpt med svärd. Hans
hustru har du tagit, och honom själv har du dödat med ammoniternas svärd. Nu
skall svärdet i all framtid hemsöka din ätt, därför att du föraktade mig och tog
hettiten Urias hustru.« David sade: »Jag har syndat mot Herren.« Natan svarade:
»Herren förlåter dig din synd, du skall icke dö.«
 
Andra läsningen                                           Gal 2:16,19–21
 
Vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på
Jesus Kristus. Därför har vi också satt vår tro till Kristus Jesus för att bli rättfärdiga
genom tron på Kristus och inte genom laggärningar, ty av laggärningar blir ingen
människa rättfärdig. Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud.
Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever, fast inte längre jag själv, det är
Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds
son, som har älskat mig och offrat sig för mig. Jag kastar inte bort Guds nåd; om
lagen kunde ge rättfärdighet hade ju Kristus inte behövt dö.
 
Evangelium                                                      Luk 7:36 – 8:3

Vid den tiden bjöd en av fariseerna hem Jesus på en måltid, och han gick dit och tog
plats vid bordet. Nu fanns det en kvinna i staden som var en synderska. När hon fick
veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon dit med en flaska balsam och ställde
sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och
torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin
balsam. Farisén som hade bjudit honom såg det och sade för sig själv: »Om den
mannen vore profet skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom,
en synderska.« Då sade Jesus till honom: »Simon, jag har något att säga dig.« — »Säg
det, mästare«, sade han. »Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var
skyldig femhundra denarer, den andre femtio. När de inte kunde betala efterskänkte
han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer att älska honom mest?« Simon
svarade: »Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.« — »Du har rätt«, sade Jesus,
och vänd mot kvinnan sade han till Simon: »Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt
hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med
sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har
kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit. Du smorde inte mitt huvud med olja,
men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: hon har fått
förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet
förlåtet visar liten kärlek.« Och han sade till henne: »Dina synder är förlåtna.« De
andra vid bordet sade då för sig själva: »Vem är han som till och med förlåter
synder?« Men Jesus sade till kvinnan: »Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.«
Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och
förkunnade budskapet om Guds rike. Med honom följde de tolv och några kvinnor
som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från
Magdala, som sju demoner hade farit ut ur, Johanna, hustru till Herodes förvaltare
Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar.
 
eller (kortare läsning):
 
Evangelium                                                       Luk 7:36–50
 
Vid den tiden bjöd en av fariseerna hem Jesus på en måltid, och han gick dit och tog
plats vid bordet. Nu fanns det en kvinna i staden som var en synderska. När hon fick
veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon dit med en flaska balsam och ställde
sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och
torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin
balsam. Farisén som hade bjudit honom såg det och sade för sig själv: »Om den
mannen vore profet skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom,
en synderska.« Då sade Jesus till honom: »Simon, jag har något att säga dig.« — »Säg
det, mästare«, sade han. »Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var
skyldig femhundra denarer, den andre femtio. När de inte kunde betala efterskänkte
han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer att älska honom mest?« Simon
svarade: »Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.« — »Du har rätt«, sade Jesus,
och vänd mot kvinnan sade han till Simon: »Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med
sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har
kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit. Du smorde inte mitt huvud med olja,
men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: hon har fått
förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet
förlåtet visar liten kärlek.« Och han sade till henne: »Dina synder är förlåtna.« De
andra vid bordet sade då för sig själva: »Vem är han som till och med förlåter
synder?« Men Jesus sade till kvinnan: »Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.«