fredagen den 18 januari kl 18:30 församlingssfton: Lars-Olof Sjöberg om Sankt Ansgars katolska församling

VARFÖR BLEV VI KATOLIKER FÖR FEMTIO ÅR SEDAN?
 

ScreenShot046

Efter uppväxt i prästfamilj för Lars-Olofs del och i vanlig svensk sekulariserad familj för Elisabeths del och efter att ha varit gifta i fem år hade vår önskan att bli katoliker mognat.
Varför?
För Elisabeths del hade utvecklingen gått mot en ganska högkyrklig uppfattning av mässan med tro på Kristi reella närvaro i sakramentet och på prästämbetets betydelse. Därför valde vi att gå till de kyrkor där präster med samma tro firade gudstjänst. Det stod alltid i tidningarna vilka präster som predikade och om HHN (Herrens Heliga Nattvard) firades. I många kyrkor i Stockholm och Uppsala var detta ganska sällan förekommande.
Goda vänner, själva präster, som förberedde sig genom nya studier för att lämna prästämbetet och konvertera, bodde ibland hos oss i Uppsala för studiernas skull. Kvällspratet då handlade förstås mycket om läget i Svenska Kyrkan, där utvecklingen gick mot att införa kvinnliga präster, trots stort motstånd från bl a de högkyrkliga. Inget enigt läroämbete fanns som styrde utvecklingen – detta saknade vi.
Jag minns att en av vännerna frågade hur man kan uppfostra barn om man måste säga att vi kan gå till den prästen men inte till den osv. Och hur ser Kyrkan ut då?? Detta gav mig en tankeställare. Till min glädje fann jag både ett läroämbete som gällde hela den världsvida Katolska Kyrkan genom årtusenden och mässor som alltid var mässor oberoende av vem som celebrerade. Det kändes som en befrielse och lättnad att läran var konkret utformad och jag fick med Guds hjälp försöka lära och ta emot trons gåva. Allt var Guds nåd. För Lars-Olofs del var utvecklingen mera intellektuell än för Elisabeth! När jag i dag försöker analysera och komma ihåg, vad som förde mig, Lars-Olof, fram till övertygelsen att konversion till Katolska Kyrkan var det rätta för mig, får jag börja med att försöka beskriva de olika rörelser i tiden som präglade 1950- och 1960-talen. I kyrkliga sammanhang fanns två huvudinriktningar: dels den traditionalistiska, där tanken var att bevara Kyrkan i den tradition ur vilken den vuxit fram, dels den liberala, som präglades av en vilja att anpassa Kyrkan till de värderingar som fanns i det omgivande sekulariserade samhället. Som jag förstod
utvecklingen kring 1960, var det ganska klart att den liberala linjen skulle vinna i det långa loppet i Sverige. Det har tyvärr besannats under de senaste 50 åren.
Vi började besöka de katolska mässorna i S:t Lars i Uppsala. Där fann vi till vår glädje den fasthet i tron och i förkunnelsen som höll på att försvinna i vår tidigare miljö. När detta av Guds nåd uppenbarades för oss var det inte längre fråga om ett val. Det var naturligt för oss att bli katoliker.
                                                               Elisabeth och Lars-Olof Sjöberg