Söndag 29 april 2012.
Första läsningen
Apg 4:8–12
Petrus fylldes av helig ande och sade: »Ni äldste och folkets ledare, när ni i dag ställer oss till svars för en välgärning mot en sjuk och vill höra hur han har blivit botad, då skall ni veta, ni alla och hela Israels folk, att det skedde genom nasarén Jesu Kristi namn. Tack vare honom som ni korsfäste och som Gud har uppväckt från de döda står den här mannen frisk framför er. Jesus är stenen som föraktades av er husbyggare men blev till en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.«
Responsoriepsalm
Ps 118:1, 8–9, 21–23, 26, 28–29 (R. 22)
R. Stenen som ratades av dem som byggde
har blivit en hörnsten
eller: Halleluja.
Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd. Det är bättre att ty sig till Herren
än att lita på människors hjälp. Det är bättre att ty sig till Herren
än att lita på mäktiga män. R.
Jag tackar dig för att du hörde min bön
och blev min räddning. Stenen som husbyggarna ratade
har blivit en hörnsten. Detta är Herrens eget verk,
det står för våra ögon som ett under. R.
Välsignad den som kommer i Herrens namn!
Vi välsignar er från Herrens hus. Du är min Gud, jag vill tacka dig.
Min Gud, jag vill höja ditt lov. Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd. R.
Andra läsningen
1 Joh 3:1–2
Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi. Världen känner oss inte, därför att den aldrig har lärt känna honom. Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.
Halleluja
Joh 10:14
V. Jag är den gode herden, säger Herren;
jag känner mina får, och de känner mig.
Evangelium
Joh 10:11–18
Vid den tiden sade Jesus: »Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde. Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka. Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka. Detta har min fader bestämt för mig.«