Söndag 8 april 2012.
Första läsningen
Apg 10:34a, 37–43
När Petrus var i Caesarea, hos Cornelius, tog han till orda: »Ni känner till det som har skett i hela Judeen, med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade: hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld; Gud var med honom. Vi kan vittna om allt han gjorde både på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på en träpåle och dödade. Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, inte för hela folket utan för vittnen som Gud i förväg hade utvalt, nämligen för oss som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda. Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.«
Responsoriepsalm
Ps 118:1–2, 16–17, 22–23 (R. jfr 24)
R. Detta är den dag som Herren har gjort. Låt oss jubla och vara glada
eller: Halleluja.
Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd. Sjung, du Israels folk:
evigt varar hans nåd. R.
Herrens hand är höjd till seger,
Herrens hand har visat sin kraft. Jag skall inte dö, jag skall leva
och vittna om Herrens gärningar. R.
Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten.
Detta är Herrens eget verk,
det står för våra ögon som ett under. R.
Andra läsningen
Kol 3:1–4
Om ni har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden. Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud. Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.
Påsksekvensen
Lovets offer alla trogna
ger åt det Lamm som offrats.
Kristus som själv var skuldlös gav sitt liv för oss alla,
återlöste oss från våra synder.
Död och liv gick i närkamp. Allt i häpnad höll andan.
I sin död förintade Gud döden.
Vad såg du, Maria,
när du kommit till graven?
– Jag såg den plats där han lades.
Men han var ej där, han hade uppstått.
Hans huvudduk såg jag och bindlarna som låg där.
Guds ängel sade: »Han lever, han väntar på er i Galileen.«
Han har uppstått. Han oss leder från döden till livet,
och hans är makten, äran och riket.
Halleluja
1 Kor 5:7–8
V. Vårt påskalamm, Kristus, är slaktat.
Låt oss därför fira högtid med renhetens och sanningens osyrade bröd.
Evangelium
Joh 20:1–9
Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: »De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.« Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda.