Söndag 1 april 2012.
Första läsningen
Jes 50:4–7
Herren Gud har gett mig en lärjunges tunga, så att jag kan inge den trötte mod.
Varje morgon gör han mitt öra villigt att lyssna på lärjungars vis.
När Herren Gud öppnade mina öron gjorde jag inte motstånd, drog mig inte undan.
Jag lät dem prygla min rygg och slita mig i skägget, jag gömde inte ansiktet när de skymfade mig och spottade på mig. Herren Gud hjälper mig, därför känner jag inte skymfen, därför gör jag mitt ansikte hårt som flinta, jag vet att jag inte blir sviken.
Responsoriepsalm
Ps 22:8–9, 17–20, 23–24 (R. 2a)
R. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
eller: Föraktad var han och övergiven av människor.
Alla som ser mig gör narr av mig,
de hånler och skakar på huvudet:
»Han har överlämnat sig åt Herren,
nu får Herren gripa in och rädda honom
— han är ju älskad av Herren.« R.
Hundar samlas runt mig,
jag omringas av en hord av våldsmän.
Händer och fötter är skrumpnade,
jag kan räkna varje ben i min kropp. R.
De står där och stirrar på mig,
de delar mina plagg emellan sig, de kastar lott om mina kläder.
Men du, Herre, dröj inte långt borta,
du min styrka, skynda till min hjälp! R.
Då skall jag sjunga ditt lov för mina bröder,
i tempelskaran skall jag prisa dig.
Ni som fruktar Herren, prisa honom,
ära honom, Jakobs ätt, bäva för honom, Israels ätt! R.
Andra läsningen
Fil 2:6–11
Kristus Jesus ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.
Lovsång
Fil 2:8–9
V. Kristus var för vår skull lydig ända till döden, döden på ett kors.
Därför har Gud upphöjt honom och gett honom det namn
som står över alla namn.
Passionshistorien läses eller sjunges utan ljus och rökelse, och utan att man hälsar församlingen eller gör korstecken över boken. Den framförs av diakonen eller, om diakon ej är närvarande, av prästen. Den kan också framföras av några lektorer. Kristi roll bör därvid om möjligt reserveras för celebranten. Diakoner, men inte lektorer, ber om prästens välsignelse på vanligt sätt före evangeliet.
Evangelium
Mark 15:1–39
Lidandesberättelsen kan läsas eller sjungas fördelad på tre roller (I, II, +).
I Vår Herre Jesu Kristi lidande enligt evangelisten Markus. Tidigt på morgonen överlade översteprästerna med de äldste och de
skriftlärda, hela rådet. De lät binda Jesus och förde bort honom och
överlämnade honom till Pilatus. Pilatus frågade honom: II »Du är alltså judarnas kung?«
I Han svarade:
+ »Du själv säger det.«
I Översteprästerna riktade många anklagelser mot honom, och då frågade Pilatus honom:
II »Har du ingenting att svara? Du hör ju hur de anklagar dig!«
I Men han svarade ingenting mera, och Pilatus blev förvånad.
Vid högtiden brukade Pilatus alltid frige en fånge åt dem, den som de bad om. Nu satt en som kallades Barabbas fängslad tillsammans med upprorsmännen som hade begått mord under oroligheterna. Folket tågade upp till Pilatus och bad honom göra som han brukade. Han svarade:
II »Vill ni att jag skall släppa judarnas kung?«
I Han förstod att det var av avund mot Jesus som översteprästerna hade utlämnat honom. Men översteprästerna hetsade upp folket till att begära att han skulle släppa Barabbas i stället. Pilatus sade på nytt:
II »Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?« I De ropade:
II »Korsfäst honom!«
I Pilatus frågade:
II »Vad har han gjort för ont?«
I Men de ropade ännu högre: II »Korsfäst honom!«
I Pilatus, som ville göra vad folket begärde, frigav Barabbas. Jesus lät han piska och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Soldaterna förde in honom på gården, alltså i residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan. De klädde honom i en purpurröd mantel och vred ihop en krans av törne och satte den på honom. Sedan hälsade de honom:
II »Leve judarnas konung!«
I De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och föll på knä och hyllade honom. Och när de hade hånat honom tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder och förde ut honom för att korsfästa honom.
En man som just kom förbi på väg in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, tvingade de att bära hans kors. De förde Jesus till det ställe som kallas Golgota (det betyder Skallen). Där gav de honom vin med myrra, men han tog inte emot det. De korsfäste honom, och de delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. På anslaget med anklagelsen mot honom stod det: Judarnas konung.
Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade:
II »Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar — hjälp dig själv nu och stig ner från korset.«
I Likaså gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom sinsemellan och sade:
II »Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han som är Messias, Israels konung, nu får han stiga ner från korset, så att vi kan se det och tro på honom.«
I Också de som var korsfästa tillsammans med honom skymfade honom. Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde
timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst:
+ »Eloi, Eloi, lema sabachtani?«
I (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). Några som stod intill hörde det och sade:
II »Han ropar på Elia.«
I En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, satte den på en käpp och gav honom att dricka och sade:
II »Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom.« I Med ett högt rop slutade Jesus att andas.
(En stunds tystnad. Man böjer knä.)
Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han:
II »Den mannen måste ha varit Guds son.«