ANDRA SÖNDAGEN I FASTAN
1 Mos 22:1-18
Gud sätter Abraham på prov
En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Gud kallade på honom: "Abraham!" - "Här är jag", svarade han.
Gud sade: "Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig."
Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna. Han tog med sig två tjänare och sin son Isak, högg veden till brännoffret och gav sig i väg mot den plats som Gud hade talat om.
Den tredje dagen fick Abraham se platsen på avstånd.
Då sade han till tjänarna: "Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er."
Abraham tog veden till brännoffret och lät sin son Isak bära den. Själv tog han elden och kniven, och så gick de båda tillsammans.
"Far", sade Isak. "Ja, min son", svarade Abraham. Isak sade: "Här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?" -
"Min son", sade Abraham, "Gud utser åt sig det får som skall offras." Så gick de båda tillsammans.
När de kom fram till platsen som Gud hade talat om byggde Abraham ett altare. Han lade upp veden och band sedan sin son Isak och lade honom på altaret, ovanpå veden.
Och Abraham sträckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son.
Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: "Abraham! Abraham!" - "Ja", svarade Abraham, "här är jag."
Ängeln sade: "Lyft inte din hand mot pojken, och gör honom inget ont. Nu vet jag att du fruktar Gud, nu när du inte har vägrat mig din ende son."
När Abraham såg upp fick han se en bagge, som hade fastnat med hornen i ett snår. Då gick han bort och tog baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son.
Abraham gav denna plats namnet "Herren utser". I dag säger man "på berget där Herren blir sedd".
Ännu en gång ropade Herrens ängel från himlen och sade till Abraham:
"Jag svär vid mig själv, säger Herren, att eftersom du gjorde detta och inte vägrade mig din ende son,
skall jag välsigna dig och göra dina ättlingar talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och dina ättlingar skall inta fiendens städer.
Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som dina ättlingar har fått. Detta skall ske därför att du lydde mig."
Ps 116
Psalm 116
Jag älskar Herren, ty han har hört
min bön om förskoning.
Han lyssnade till mig
när jag ropade.
Dödens snaror omgav mig,
dödsrikets fasor nådde mig,
jag var i nöd och förtvivlan.
Jag åkallade Herren:
Herre, rädda mitt liv!
Herren är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
Herren bevarar de oskyldiga,
jag var hjälplös, och han räddade mig.
Kom till ro, min själ,
Herren har varit god mot mig.
Han räddade mig från döden,
mitt öga från tårar,
min fot från att snava.
Jag får vandra inför Herren
i de levandes länder.
Jag trodde att jag skulle gå under,
jag plågades svårt
och tänkte i min oro:
Alla människor sviker.
Hur skall jag återgälda Herren
alla hans välgärningar mot mig?
Jag lyfter räddningens bägare
och åkallar Herren.
Jag vill infria mina löften till Herren
inför hela hans folk.
De trognas liv
är dyrbart i Herrens ögon.
Herre, jag är din tjänare,
bara din tjänare, din tjänarinnas son,
du har lossat mina bojor.
Jag vill frambära tackoffer åt dig,
jag vill åkalla Herren.
Jag vill infria mina löften till Herren
inför hela hans folk
på förgårdarna till Herrens tempel,
inne i Jerusalem.
Halleluja!
Rom 8:31-34
Vad innebär nu detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss?
Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka oss allt med honom?
Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud frikänner,
vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss.
Mark 9:2-10
Jesus på härlighetens berg
Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem:
hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder.
Och de såg både Mose och Elia som stod och talade med Jesus.
Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för Mose och en för Elia."
Han visste inte vad han skulle säga, de var alldeles skräckslagna.
Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och en röst hördes ur molnet: "Detta är min älskade son. Lyssna till honom."
Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus.
När de gick ner från berget förbjöd han dem att berätta för någon vad de hade sett, innan Människosonen hade uppstått från de döda.
De fäste sig vid orden och undrade sinsemellan vad som menades med att uppstå från de döda.